Swedish Ragtime Society
Annual Meeting #3
(Stockholm, 26/2-2005)

Spicy Advice, Ringqvist,
Mezjuev m fl pianister:

Svenska Ragtimesällskapet
ordnade trivsamt årsmöte

Referat av Lasse Mattsson.
Ur Tradjazzpulsen (nr. 3, 2005).
Bilder av Oleg Mezjuev.

Lite solglitter i snövallarna på Norrtullsgatan i Stockholm hälsade några dussin ragtime-vänner välkomna till årsträffen på Jazzarkivet den 26 februari.

Även 08-området har utmärkta rag-exekutörer, så när Göteborgs båda internationellt ryktbara pianostjärnor Peter Lundberg och Kjell Waltman tvangs anmäla mässfall med högst laga förfall, gick det hela i lås ändå, med flygande fanor.

"Spicy Advice Ragtime Band" efter spelningen.

(Foto © 2005, Oleg Mezjuev)

Spicy Advice Ragtime Band efter spelningen hos Svenska Ragtimesällskapet. I bild (från vänster till höger): Joel Lindberg p, Arvid Sjölander ban, Andreas Gabrielsson b, Håkan Persson tb, Jocke Falk co, Cissi Larsson kl, Krister Ohlsson dm, Adam Falk kl, ten.

Unga, förträffliga Spicy Advice Ragtime Band har inte haft Barfota-ledaren Claes Ringqvist som mentor och påhejare för ros skull: de spelar sin orkestrerade ragtime med briljans och inledde dagen med "Sensation - a rag" av Joseph Lamb; stycket har båda sista temana gemensamt med "Joplin's sensation". Den var arrangerad av "Bim" Ingelstam, på plats liksom Ringqvist. Bim hade arrat även följande nummer, Joplins "Peacherine Rag".

Sättningen, ja: Jocke Falk co, Håkan Persson tb, Cissi Larsson kl, Adam Falk kl, ten, Joel Lindberg p, Arvid Sollander(1) ban (utmärkt "inhoppare"), Andreas Gabrielsson b, Krister Ohlsson dm (se Sollander (sic); se fotnot 1). Ett litet solsken på plats var Bims sondotter, vars föräldrar är Jocke och Cissi.

Kristers trumspel i Joseph Lambs "Bohemia Rag"(2) var suveränt, Percy Wenrichs "Silver Bell" (med drag av "Sometimes my burden ...") tolkades perfekt. Nils Gunnar Anderby berättade i Pulsen-örat: - Föga ryktbare Wenrich var född i Joplin, Missouri, så hans förlag kunde trycka "A Joplin rag" på noterna.

Bim hade arrat även Joplins "The Cascades" (han skriver utsökt bl a för två klarinetter) och så blev det karib i Alexandre Stellios "Le serpent maigre" (Den magra ormen - ironiskt tillägnad en av Stellios "konkurrenter"). Henry Lodges "Red Pepper - a spicy rag" var trevligt arrad med Cissi först ensam i solostämman med övrigt blås på 2-4, alltmedan kompet smög in efterhand. Knepiga "Temptation Rag" (Lodge) blev ett eldprov för banjo-Arvid solo med bas i fjärde temat; han klarade åttondelarna med bravur. Roliga trombongliss prydde bandets finalnummer, Lambs "Champagne Rag".

Publiken i väntan på Claes Ringqvists föredrag.

(Foto © 2005, Oleg Mezjuev)

Publiken i väntan på Claes Ringqvists föredrag.

Så skulle det bli "föredrag" av Ringqvist om orkestrerad ragtime, i tre kvart. Nu är Claes inte bara en faktaspäckad snackare; han hade förberett en kassett med underbara, för majoriteten säkert aldrig hörda musikillustrationer, som fick dominera den utmätta stunden där P-O Karlström fick slita vid bandspelaren, medan Claes illustrerade varje nummer med titel, exekutörer m m i prydligt tryck på filmduken. Först ut var "(At) A Georgia Camp Meeting" (Kerry Mills) med Edison Grand Concert Band 1897 (den finns med "kronobergarna" på spår 1, volym 1 i Caprices svenska jazzhistoriska CD-serie, inspelad 1899), följd av "Cotton Picker Rag & Cake Walk"(3) med New Orleans-baserade storbandet New Leviathan Oriental-Foxtrot Orchestra, inspelad i N O 1996(4). Vadå kulturbevarare! "Hiawatha Rag"(5) lät sig höras, inspelad i Paris 1907 med Orchestre Eden/Orchestra Lutetia(6), "High Society" med Regimental Band of the Republic (New York 1910), tydligen innan den pigga piccola-stämman byggts ut till den melodi som Alphonse Picou gjorde om till det klassiska klarinettsolot. Claes berättade om Jim Europe, den lysande, svarte kapellmästaren "som gjorde Paris till rena Harlem på 20-talet"); vi fick höra hans Society Orchestra i "Trs Moutarde" (New York 1913), med bland annat en trumslagare som senare skulle knivmörda Europe. I "Ragtime Oriole" hördes banjolegenden Fred Van Eps med en styv pianist (New York 1924) - "Fred manade var och en av sina sex söner att INTE bli musiker, varpå alla blev det", berättade Claes och framhöll givetvis gitarr-George. Bunk Johnson på härligt spelhumör med fin teknik fick vi höra i May Aufderheides trevliga "The Thriller Rag"(7) (New York 1942), liksom "Robert Clemente"(8), en hyllning till en baseballegend som omkom under en privat undsättningsexpedition till ett drabbat Nicaragua. Exekutörer var norska Ophelia Ragtime Orchestra 1985, ledd av Morten Gunnar Larsen och med Peter Kjellin (Örjans bror, ja) på trumpet.

Claes Ringqvist berättar om orkestrerad ragtime.

(Foto © 2005, Oleg Mezjuev)

Claes Ringqvist berättade om orkestrerad ragtime och illustrerade med musikexempel från olika tidsepoker.

Gunther Schullers förnämliga, genomskolade Boston Conservatory Ragtime Band bjöd på Schullers "Sand Point Rag"(9) (troligen tillägnad tonsättarens sommarställe, sa Claes); det var det bandet som i Marvin Hamlischs arr svarade för "Blåsningen"-musiken. Och så skulle då Örjan Kjellins ganska nybildade Manhattan Ragtime Band sätta punkt med Joplins urknepiga "Magnetic Rag", med bl a suverän trumpet av Jon-Erik Kellso. Men då dök trevlige göteborgsgästen Hans Brodén (Foggy Bottom Classic Band(10)) fram med en inspelning av samma låt av Cave Stompers. Även den spelades upp, och sannerligen om saliga Nalle Hallin, Anders Hässler & Co behövde skämmas i sällskapet.

Oleg Mezjuev berttar om Scott Joplin. Joakim Stenshäll spelar "The Easy Winners". Ragnar Hellspong talar till publiken.

Nå, dagen skulle ägnas Scott Joplin; Oleg Mezjuev hade i ordningställt två A4-ark med fakta + kompositionslista med årtal och sammanfattade den därtill muntligen. Och nu började pianistparaden med idel Joplin på programmet:

Ragtimepianisterna Oleg Mezjuev, Peter Andersson, Joakim Stenshäll samt Ragnar Hellspong (sittande).

(Foto © 2005, Oleg Mezjuev)

Ragtimepianisterna spelade och berättade om Scott Joplin. I bild (stående från vänster till höger) Oleg Mezjuev, Peter Andersson och Joakim Stenshäll samt (sittande) Ragnar Hellspong.

Oleg gick ut först med "Maple Leaf Rag", Joakim Stenshäll bjöd på "The easy winners", Ragnar Hellspong på "The entertainer", Peter Andersson (kantorn med den granna, röda hästsvansfrisyren) på "Cascades"(11). Så följde "Searchlight Rag" (ett par vänner till Joplin hade en guldgruva i Nevada, och ett par pannlampsstrålar(12) korsas på notomslaget, berättade exekutören Oleg), "Gladiolus Rag" (HS)(13), "Pineapple Rag" (RH)(14), med lite "avvikande" walking bass och "jazzfigurer" i högern, "Fig Leaf Rag"(15) (RH - fint!), "Felicity Rag" (PA - som berättade att Joplin fått frågan varför han spelade så mycket på de svarta tangenterna och ömsint hade svarat att han inte ville "trycka ned de vita")(16). Vidare "Kismet Rag" (JS), "Silver Swan Rag" (OM), "Magnetic Rag" (PA), "Scott Joplin's New Rag" (RH efter noter, Oleg vände blad - styva grabbar), "Lily Queen" (JS - "den är kanske ett ensamverk av Joplins medarbetare Arthur Marshall"), "The Nonpareil" (OM) och till sist "The Rag Time Dance" (PA - "delvis ett hopkok av slingor ur Joplins opera Treemonisha(17)).

En eftermiddag med ljuvlig underhållning i toner och ord.

LM

Faktablad om Scott Joplin (i zip-format)
Sammantällt av Ragnar Hellspong.


Publiken hade en trevlig eftermiddag.


FOTNOTER

1. Inhopparen på banjo hette Arvid Sjölander.
2. "Bohemia" med undertiteln "Rag" skrevs av Joseph Lamb år 1919.
3. "Cotton Pickers Rag & Cakewalk" (William J. Braun, 1899).
4. The New Leviathan Oriental Fox-Trot Orchestra spelade in "Cotton Pickers Rag & Cakewalk" redan 1980. Låten fanns senare med p en dubbel-CD med titeln "A Century of Ragtime 1887-1997" utgiven år 1997.
5. "Hiawatha - A Summer Idyl" (Neil Moret, 1901).
6. Orchestre Eden/Orchestre Lutetia.
7. "The Thriller!" med undertiteln "Rag" (May Frances Aufderheide, 1909).
8. "Roberto Clemente" (David Thomas Roberts, 1979).
9. "Sandpoint Rag" (Gunther Schuller, 1986).
10. Foggy Bottom Classic Jazz Band.
11. "The Cascades - A Rag" (Scott Joplin, 1904).
12. På bilden ser man två strålkastare som lyser i kors (ej två pannlampsstrålar).
13. "Gladiolus Rag" spelades av Ragnar Hellspong (RH).
14. "Pine Apple Rag" spelades av Joakim Stenshäll (JS).
15. "Fig Leaf - A High Class Rag" (Scott Joplin, 1908).
16. Scott Joplin har mig veterligen aldrig fått någon liknande fråga eller svarat något dylikt. Kommentaren/skämtet var helt och hållet Peter Anderssons och har tagits för fakta av Lasse Mattsson. (OM)
17. "The Ragtime Dance" från 1906 kommer ursprungligen från en folkbalett skriven av Scott Joplin några år tidigare och framförd för första gången 1899. Treemonisha (en ragtimeopera i tre akter) publicerades först 1911 och har således ingenting att göra med "The Ragtime Dance".



Komplett spelprogram från årsmötet


SPICY ADVICE RAGTIME BAND

Sensation - A Rag (Joseph F. Lamb, 1908)
Peacherine Rag (Scott Joplin, 1901)
Bohemia - Rag (Joseph F. Lamb, 1919)
Silver Bell (Percy Wenrich, 1910)
The Cascades - A Rag (Scott Joplin, 1904)
Le Serpent Maigre (Alexandre Stellio)
Red Pepper - A Spicy Rag (Henry Lodge, 1910)
Temptation Rag - Two Step (Henry Lodge, 1909)
Champagne Rag (Joseph F. Lamb, 1910)


CLAES RINGQVIST
FÖREDRAG OM ORKESTRERAD RAGTIME

At a Georgia Campmeeting (Kerry Mills, 1897)
- "Edison Grand Concert Band", Edison-cylinder 122, New York, insp. ca 1897.
Cotton Pickers Rag & Cake Walk (William J. Braun, 1899)
- "The New Leviathan Oriental Fox-Trot Orchestra", New Orleans, inspelad 1980. Från dubbel-CD:n "A Century of Ragtime 1897-1997", VC-0167, utgiven 1997.
Hiawatha Rag (Neil Moret, 1901)
- "Orchestre Eden/Orchestre Lutetia", Paris, ca 1907. Okänd besättning, men förmodligen identisk med "Garde Republicaine Band". Kompositören Neil Morets namn var egentligen en pseudonym för Charles N. Daniels (1878-1943).
High Society (Porter Steele, ca 1906)
- "Regimental Band of the Republic", New York City, ca 1910. Förmodligen medlemmar från "Prince's Band".
Too Much Mustard (Trs Moutarde) (Cecil Macklin, 1897)
- "Europe's Society Orchestra", Victor C 14246-1, New York City, 29 dec. 1913.
Ragtime Oriole (James Scott, 1911)
- Fred Van Eps, banjo, John F. Burckhardt, piano. New York City, 6 feb. 1924.
The Thriller Rag (May Frances Aufderheide, 1909)
- "Bunk Johnson & His Band", New Orleans, 2 okt. 1942.
Roberto Clemente (David Thomas Roberts, 1979)
- "Ophelia Ragtime Orchestra", febr. 1985. PianoMania CD2117.
Sandpoint Rag (Gunther Schuller, 1986)
- "New England Ragtime Ensemble" under ledning av Gunther Schuller. Från CD:n "The Art of Ragtime", GM Recordings, GM3018CD. Inspelad 1990.
Magnetic Rag (Scott Joplin, 1914)
- "Manhattan Ragtime Orchestra". Från CD:n "Euphonic Sounds", Stomp Off CD1402. Inspelad 2004.
Magnetic Rag (Scott Joplin, 1914)
- Av svenska "Cave Stompers". Musikexemplet presenterades av Hans Brodén.


SCOTT JOPLIN-PROGRAMMET

Maple Leaf Rag (Scott Joplin, 1899) - OM
The Easy Winners - A Ragtime Two Step (Scott Joplin, 1901) - JS
The Entertainer - A Rag Time Two Step (Scott Joplin, 1902) - RH
The Cascades - A Rag (Scott Joplin, 1904) - PA
Searchlight Rag (Scott Joplin, 1907) - OM
Gladiolus Rag (Scott Joplin, 1907) - RH
Pine Apple Rag (Scott Joplin, 1908) - JS
Fig Leaf - A High Class Rag (Scott Joplin, 1908) - RH
Felicity Rag - A Ragtime Two Step (Scott Joplin, 1911) - PA
Kismet Rag (Scott Joplin, 1913) - JS
Silver Swan Rag (Scott Joplin, ca 1914, publ. 1971) - OM
Magnetic Rag (Scott Joplin, 1914) - PA
Scott Joplin's New Rag (Scott Joplin, 1912) - RH
- Ragnar spelade denna låt direkt från notbladet.
Lily Queen - A Ragtime Two-Step (Scott Joplin & Arthur Marshall, 1907) - JS
- Arthur Marshall står med i noterna som medkompositör men var förmodligen den som hade skrivit hela stycket själv.
The Nonpareil - A Rag & Two Step (Scott Joplin, 1907) - OM
The Ragtime Dance (Scott Joplin, 1906) - PA
- En pianoversion av denna rag (med titeln The "Rag Time Dance") hade publicerats redan 1902. Peter spelade scenversionen hämtad ur en folkbalett som Joplin hade satt upp redan 1899 (noterna publicerades först 1906).


FöRKORTNINGAR

JS - Joakim Stenshäll
OM - Oleg Mezjuev
PA - Peter Andersson
RH - Ragnar Hellspong

Back to the Swedish Ragtime Home Page.

Copyright © 2005 Oleg Mezjuev.
All Rights Reserved.